Vi m\u00e4nniskor anv\u00e4nder ofta en massa tid p\u00e5 att grubbla \u00f6ver det som varit, eller det som \u00e4nnu inte skett. Men det enda som finns \u00e4r det eviga nuet. Naturen och andra arter ser livet \u00e4r en cirkel, fr\u00e5n f\u00f6delse till d\u00f6d, och ur det som en g\u00e5ng levt skapas nytt liv, medan sj\u00e4len ger sig ut p\u00e5 nya \u00e4ventyr. Men enligt Emelie Cajsdotter har m\u00e4nniskan klippt av cirkeln i b\u00f6rjan och i slutet, och kvar finns line\u00e4r tid, d\u00e5 cirkeln faller ihop som en stump tr\u00e5d. Eller kanske livet egentligen \u00e4r en spiral, men det kan vara l\u00e4ttare att f\u00f6rest\u00e4lla sig en avklippt cirkel, som blir till en rak tr\u00e5d. Vi f\u00f6ds och vi d\u00f6r, och d\u00e4rmed det, det \u00e4r liksom enligt det syns\u00e4ttet allt som finns. \u00c4ven om det finns delade meningar om n\u00e4r livet egentligen b\u00f6rjar, s\u00e5 kan v\u00e5rt liv ur en synvinkel ses uppst\u00e5 p\u00e5 n\u00e5got mekaniskt s\u00e4tt av att en \u00e4ggcell befruktas av en spermie, utvecklas till ett foster och f\u00f6ds, och s\u00e5 tar livet och allting slut vid d\u00f6den d\u00e5 kroppen slutar andas, utan att man kanske tar sig tid att fundera p\u00e5 vad som egentligen ger upphov till livet. Hur kan liv uppst\u00e5? Kan slumpen verkligen f\u00e5 molekyler och celler att sl\u00e5 sig samman och bilda fungerande organ och hela de komplexa individer vi \u00e4r?
Med en line\u00e4r tid \u00e4r det ocks\u00e5 logiskt att t\u00e4nka sig ett klart samband mellan orsak och verkan; att en sak leder till en annan, medan det emellertid kanske finns tusen andra saker och som i sj\u00e4lva verket egentligen samverkade till att det blev som det blev. I allt ligger en upplevelse och en l\u00e4rdom, allt har en mening. Uppfattningen om r\u00e4tt och fel kanske kan suddas ut lite grann, om allting inte \u00e4r s\u00e5 entydigt som att hen gjorde si, och d\u00e4rf\u00f6r blev det s\u00e5. Och utan uppfattningen om line\u00e4r tid; finns det d\u00e5 ens n\u00e5got att f\u00f6rl\u00e5ta, om nu n\u00e5gon skulle ha gjort n\u00e5got som av n\u00e5gon annan uppfattas som ”fel”? Existerar ”d\u00e5” fortfarande? Det som har varit har varit; finns det d\u00e5 kvar annat \u00e4n i v\u00e5ra minnen? Ja, det kan visserligen finnas fysiska sp\u00e5r och mentala s\u00e5r kvar av det som har varit, det som har gjorts (eller l\u00e4mnats ogjort) \u00e4r liksom gjort, men helas eller gangnas det som f\u00e5tt sig en t\u00f6rn genom att t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 det? Genom att vi \u00e5terskapar det sv\u00e5ra som varit i v\u00e5rt sinne? Kanske ibland, men \u00e4r det den effektivaste och l\u00e4ttaste metoden? Jag tror inte det. Jag tror mera p\u00e5 att l\u00e5ta n\u00e5got annat komma in, n\u00e5got st\u00f6rre. Tror vi att n\u00e5got blir b\u00e4ttre av att vi t\u00e4nker tillbaka och gr\u00e4mer oss, \u00e5ngrar oss, sk\u00e4ms och k\u00e4nner oss d\u00e5liga, kanske som syndare? Visst, vi kan ta l\u00e4rdom och g\u00f6ra v\u00e5rt b\u00e4sta f\u00f6ra att undvika att g\u00f6ra om samma sak, eller att upprepa samma s\u00e5 kallade misstag p\u00e5 nytt, men annars tror jag vi g\u00f6r klokare i att \u00f6verl\u00e5ta helandet \u00e5t Skaparen. Vad \u00e4r liksom b\u00e4ttre tidsanv\u00e4ndning; att t\u00e4nka tillbaka och under tiden missa det som sker i nuet med alla dess m\u00f6ten, eller att kunna sl\u00e4ppa loss och g\u00e5 vidare? Vi kan alltid v\u00e4lja om; t\u00e4nka och d\u00e4rmed uppleva saken annorlunda n\u00e4sta g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Vi kan finna Skaparen inom oss, eller vi kan s\u00f6ka helande i kontakten med varandra; b\u00e5da alternativen kan ses som olika aspekter av samma sak. M\u00f6ten \u00e4r heller inte enbart som en enskild ”telefontr\u00e5d” som kopplar samman en individ till en annan, utan det handlar alltid om ett mer komplext n\u00e4tverk, med flera inblandade och flera som erbjuds ett tillf\u00e4lle och m\u00f6jlighet att v\u00e4xa i varje h\u00e4ndelse som sker. Samma livskraft finns inom oss alla, och \u00e4ven om vi \u00e4r v\u00e5ra egna personligheter, delar vi samtidigt samma medvetenhet med alla andra, vi \u00e4r en del av den. Den energi som skapat allt h\u00e4r p\u00e5 Jorden och i hela Universum (och universum efter universum ut\u00f6ver det vi vanligen upplever som hela det existerande v\u00e4rldsalltet), den energin, medvetenheten och intelligensen \u00e4r helt s\u00e4kert mer \u00e4n kapabel att st\u00e4lla till r\u00e4tta allt det som vi till synes st\u00e4llt till. Mycket mer kapabel till att skapa vad som helst<\/em>, \u00e4n vad det lilla jaget kan f\u00e5 till st\u00e5nd, det lilla jaget som f\u00f6rs\u00f6ker kunna allt p\u00e5 egen hand.<\/p>\n\n\n\n Naturen har en otrolig f\u00f6rm\u00e5ga att skapa liv \u00e4ven p\u00e5 de mest urbaniserade st\u00e4llen; se bara p\u00e5 de gr\u00e4stuvor och maskrosor som v\u00e4xer fram ur en spricka i asfalten, eller hur snabbt naturen tar \u00f6ver platser som m\u00e4nniskan \u00f6vergett. Inte f\u00f6r att vi f\u00f6r den skull skulle vara ber\u00e4ttigade att bete oss hur som helst. Men det ”illa” vi g\u00f6r, g\u00f6r vi f\u00f6r det mesta f\u00f6r att vi inte vet b\u00e4ttre, och vi g\u00f6r det utg\u00e5ende fr\u00e5n v\u00e5r k\u00e4nsla av separation. Jag har en k\u00e4nsla av att \u00e4ven uppfattningen om att allt som f\u00f6tts en g\u00e5ng ska d\u00f6 ocks\u00e5 kan p\u00e5verka v\u00e5r attityd. Visst, p\u00e5 det fysiska planet \u00e4r det sant, men livet g\u00e5r alltid vidare i n\u00e5gon form. F\u00f6rruttnande, \u201dd\u00f6da\u201d tr\u00e4d ger m\u00f6jlighet till enormt mycket nytt liv f\u00f6r insekter, f\u00e5glar och till slut nya tr\u00e4d d\u00e5 de komposteras och n\u00e4rings\u00e4mnen frig\u00f6rs. Men om tanken om att allt \u00e4nd\u00e5 bara slutar med tom d\u00f6d \u00e4r djupt rotad i oss, ofta i kombination med en uppfattning om att vi m\u00e4nniskor p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4r avskilda, oberoende, sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och ovanf\u00f6r den \u00f6vriga skapelsen, s\u00e5 d\u00e5 kanske det inte \u00e4r s\u00e5 konstigt att tanken uppst\u00e5r: vad spelar det d\u00e5 f\u00f6r roll vad vi g\u00f6r med v\u00e5r omgivning, om allt \u00e4nd\u00e5 befinner sig p\u00e5 en line\u00e4r tidslinje, som f\u00f6rr eller senare leder till intet? <\/p>\n\n\n\n Samtidigt kanske vi egentligen sj\u00e4lva ocks\u00e5 p\u00e5 n\u00e5got plan l\u00e4ngtar bort fr\u00e5n livet h\u00e4r p\u00e5 Jorden? Sm\u00e4rtan \u00f6ver alla (fysiska) tings f\u00f6rg\u00e4nglighet, i kombination med att vi blivit fj\u00e4rmade fr\u00e5n den \u00f6vriga naturen, kan g\u00f6ra att vi f\u00f6rs\u00f6ker hitta utlopp f\u00f6r v\u00e5r existentiella \u00e5ngest, vilket dessv\u00e4rre s\u00e4llan g\u00f6r saken b\u00e4ttre. N\u00e5gonstans inom oss vet vi ju \u00e4nd\u00e5 att det vi g\u00f6r \u00e4r fel och det f\u00e5r oss att k\u00e4nna \u00e5nger, men vi vet inte riktigt hur vi ska ta oss ut ur den onda cirkeln. Det vi g\u00f6r mot andra, g\u00f6r vi dessutom ocks\u00e5 mot oss sj\u00e4lva. Jag tror nyckeln ligger i att \u00e5ter b\u00f6rja lyssna p\u00e5 djur och natur, stilla oss och l\u00e5ta dem v\u00e4gleda oss. Att vi kunde fokusera p\u00e5 nuet; det enda som finns. Och att \u00f6ppna upp oss f\u00f6r att k\u00e4nna den st\u00e4ndiga kontakten med allt levande runt omkring oss. Varje stund \u00e4r ett nytt nu: nu, nu, nu osv. I en o\u00e4ndlig r\u00e4cka av nu-\u00f6gonblick. Vi \u00e4r aldrig ensamma, utan hela tiden omgivna och omfamnade av allt som lever. Varje cell i oss \u00e4r konstant genomsyrad av Livskraften.<\/p>\n\n\n\n Ibland k\u00e4nner vi oss tvingade att g\u00f6ra p\u00e5 ett visst s\u00e4tt av systemet. Andra g\u00e5nger kan det h\u00e4nda att \u00e4ven om v\u00e5ra intentioner \u00e4r goda och vi vill g\u00f6ra gott, blir det inte alltid s\u00e5 bra som vi t\u00e4nkt<\/em> oss. Om vi g\u00f6r det som separata varelser, utg\u00e5ende fr\u00e5n det som v\u00e5r rationella hj\u00e4rna t\u00e4nkt ut p\u00e5 basen av den begr\u00e4nsade kunskap och tankes\u00e4tt vi l\u00e4rt oss i v\u00e5r m\u00e4nniskov\u00e4rld; kanske det ur andra arters synvinkel och med tanke p\u00e5 helheten inte verkar s\u00e5 riktigt vettigt alls… <\/p>\n\n\n\n Nu med nya perspektiv, verkar mycket jag gjort och t\u00e4nkt i mitt liv helt bakv\u00e4nt och tokigt! Det finns mycket jag vill f\u00f6r\u00e4ndra och tror p\u00e5 att det g\u00e5r, men egot (den del av oss som tror p\u00e5 separationen) \u00e4r inte alla g\u00e5nger s\u00e5 f\u00f6rtjust i att allt som det tagit f\u00f6r sant st\u00e4lls p\u00e5 sin \u00e4nda, och egot kan g\u00f6ra kraftigt motst\u00e5nd ibland, men jag tror att det \u00e4r h\u00e4lsosamt att utmana egot fr\u00e5n ov\u00e4ntade h\u00e5ll, med \u00f6vningar vi f\u00e5tt fr\u00e5n andra arter; arter som inte t\u00e4nker p\u00e5 sina tankar<\/em> lika mycket som vi. <\/p>\n\n\n\n \u00c4ven om systemet kan k\u00e4nnas stelt och begr\u00e4nsande ibland, s\u00e5 finns det alltid n\u00e5got<\/em> vi kan g\u00f6ra annorlunda, vare sig det \u00e4r sm\u00e5tt eller stort. Varje droppe av omtanke och \u00f6kad medvetenhet r\u00e4knas, uppm\u00e4rksammas, uppskattas och p\u00e5verkar helheten och det kollektiva medvetandet. M\u00e5nga b\u00e4ckar sm\u00e5, blir till en stor \u00e5. V\u00e5r uppfattning om line\u00e4r tid \u00e4r en sak vi kan utmana. Vi kan f\u00e5 oss en v\u00e4lbeh\u00f6vd vilopaus i en stund utanf\u00f6r tiden. Och sp\u00e4nnande saker kan h\u00e4nda d\u00e5 vi v\u00e4ljer att stiga utanf\u00f6r tiden; tiden p\u00e5 det s\u00e4tt som majoriteten av oss hittills uppfattat den. En helt ny f\u00f6rst\u00e5else kan b\u00f6rja utvecklas inom oss, \u00e4ven om vi \u00e4nnu inte riktigt kan f\u00f6rst\u00e5 eller f\u00f6rklara allt i den fascinerande nya v\u00e4rld som \u00f6ppnar upp sig f\u00f6r oss!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi m\u00e4nniskor anv\u00e4nder ofta en massa tid p\u00e5 att grubbla \u00f6ver det som varit, eller det som \u00e4nnu inte skett. Men det enda som finns \u00e4r det eviga nuet. Naturen och andra arter ser livet \u00e4r en cirkel, fr\u00e5n f\u00f6delse till d\u00f6d, och ur det som en g\u00e5ng levt skapas nytt liv, medan sj\u00e4len ger […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-798","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/798","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=798"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/798\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=798"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=798"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=798"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}