{"id":326,"date":"2025-09-19T16:49:35","date_gmt":"2025-09-19T13:49:35","guid":{"rendered":"https:\/\/www.shamanicbeing.net\/?p=326"},"modified":"2025-09-19T16:49:35","modified_gmt":"2025-09-19T13:49:35","slug":"vart-tog-gladjen-vagen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/?p=326","title":{"rendered":"Vart tog gl\u00e4djen v\u00e4gen?"},"content":{"rendered":"\n

Vad fick dig att dras till h\u00e4starna? Hur v\u00e4l st\u00e4mmer den ursprungliga dragningskraften \u00f6verens med det du\u00a0nu<\/em>\u00a0g\u00f6r tillsammans med din h\u00e4st fr\u00e5n dag till dag? Vad dr\u00f6mde du en g\u00e5ng om att kunna g\u00f6ra med h\u00e4sten? Hur m\u00e5r din dr\u00f6m nu? Om ditt svar \u00e4r att du sannerligen lever ut din dr\u00f6m eller \u00e5tminstone kommit en bra bit p\u00e5 v\u00e4g, s\u00e5 ber jag att f\u00e5 gratulera: d\u00e5 \u00e4r allt bra och som det ska vara! <\/p>\n\n\n\n

Om du d\u00e4remot k\u00e4nner, att du lite tappat b\u00e5de gnistan och riktningen, s\u00e5 kan jag tr\u00f6sta dig med, att du \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n ensam om att k\u00e4nna s\u00e5. D\u00e5 kan det vara p\u00e5 sin plats att ta sig en uppriktig funderare \u00f6ver, hur det egentligen kom att g\u00e5 s\u00e5? Vad var det som kom emellan? Beh\u00f6ver det\u00a0p\u00e5 riktigt<\/em>\u00a0vara ett hinder? Eller har du m\u00f6jligen fastnat i ett tankem\u00f6nster, som du dag in och dag ut upprepar f\u00f6r dig sj\u00e4lv, som om det vore sant? \u00c4ven om de yttre omst\u00e4ndigheterna skulle tyda p\u00e5 att din f\u00f6rklaring \u00e4r sann och riktig, s\u00e5 har vi alltid en frihet att \u00e4ndra p\u00e5 v\u00e5r verklighet. <\/p>\n\n\n\n

Finns det n\u00e5got du kunde t\u00e4nka om, eller prioritera annorlunda? Har tr\u00e4ning f\u00f6r tr\u00e4ningens skull kommit att bli det viktigaste? Har det kommit att bli ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l att h\u00e4sten ska f\u00e5 tillr\u00e4ckligt med motion? Eller tar den dagliga omv\u00e5rdnaden av h\u00e4sten all din tid? R\u00e4cker tiden inte till efter familj och jobb? D\u00e5 kan du fundera p\u00e5, om allt faktiskt \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt, kan du g\u00f6ra n\u00e5got annorlunda eller om det m\u00f6jligen finns n\u00e5got du kan l\u00e4mna bort? Om du kanske kan minska lite p\u00e5 din sk\u00e4rmtid, eller kanske kan du v\u00e4nda dig till n\u00e5gon f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp? Det kan k\u00e4nnas sv\u00e5rt att be om hj\u00e4lp, men om vi kan se det s\u00e5, att det inte \u00e4r ett tecken p\u00e5 svaghet att be om hj\u00e4lp, utan eftersom det \u00e4r ett stort ansvar att ha h\u00e4st, s\u00e5 beh\u00f6ver man inte kunna g\u00f6ra allt sj\u00e4lv (g\u00e4ller f\u00f6r\u00f6vrigt \u00f6verallt i livet), utan jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att den r\u00e4tta m\u00e4nniskan finns d\u00e4r som kan hj\u00e4lpa dig, bara du ger dig ut f\u00f6r att leta med intentionen att finna denna n\u00e5gon, som passar ihop med din och din h\u00e4sts v\u00e4rld. Det beh\u00f6ver inte vara en belastning f\u00f6r den andra, utan det kan arta sig till nya v\u00e4nskapsband och till b\u00e5de nytta och n\u00f6je f\u00f6r\u00a0alla<\/em>\u00a0parter att involvera n\u00e5gon person till i ert team. Hen kan f\u00e5 en m\u00f6jlighet att g\u00f6ra just det hen l\u00e4ngtat efter; alla tycker inte om samma saker, och n\u00e5got du tycker att \u00e4r trist kan vara helt r\u00e4tt f\u00f6r n\u00e5gon annan. Det s\u00e4gs ju, att det beh\u00f6vs en hel by f\u00f6r att f\u00e5 ett barn att v\u00e4xa upp, och det samma g\u00e4ller nog h\u00e4star ocks\u00e5. I alla fall, s\u00e5 vad det nu \u00e4n \u00e4r som verkar ha kommit i v\u00e4gen f\u00f6r det du \u00f6nskar g\u00f6ra med h\u00e4sten, s\u00e5 kan vi ju fr\u00e5ga oss vart gl\u00e4djen, ivern, entusiasmen, friheten, nyfikenheten och nyskapandet egentligen tog v\u00e4gen? Och vad kan vi g\u00f6ra f\u00f6r att \u00e5terfinna den?<\/p>\n\n\n\n

Det som fick mig att skriva det h\u00e4r, var en blogg jag l\u00e4ste av Karen Rohlf p\u00e5 Dressage Naturally (Fancy Horse. Expensive Trainer. Why So Unhappy?<\/a>). Den fick mig att vakna. Den handlade om h\u00e4st\u00e4gare som k\u00f6per s\u00e5 fina h\u00e4star, att det i praktiken g\u00e5r s\u00e5, att det bara \u00e4r deras tr\u00e4nare som kan rida h\u00e4sten, antingen f\u00f6r att \u00e4garen sj\u00e4lv inte v\u00e5gar rida en s\u00e5 livlig h\u00e4st, eller f\u00f6r att den fina h\u00e4sten inte ska bli \u201df\u00f6rst\u00f6rd\u201d; p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt allts\u00e5 f\u00f6rst\u00f6rd av att den \u201dokunniga\u201d \u00e4garen sj\u00e4lv rider sin h\u00e4st (sic!). \u00c4garen blir d\u00e5 som en sponsor, som betalar b\u00e5de h\u00e4stens uppeh\u00e4lle och v\u00e5rd, plus d\u00e5 dessutom l\u00f6n \u00e5t tr\u00e4naren f\u00f6r beridning, medan \u00e4garen sj\u00e4lv stannar kvar p\u00e5 marken. Sponsorskapet ger visserligen den f\u00f6rm\u00e5nen, att \u00e4garen \u00e4r ber\u00e4ttigad till en biljett och sittplats i f\u00f6rsta raden, och f\u00e5r d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6lja med tr\u00e4ningen, vara engagerad i h\u00e4stens utveckling, och kanske, i b\u00e4sta fall: sj\u00e4lv l\u00e4ra sig n\u00e5got under tiden(\u2026?). Men det kanske \u00e4nd\u00e5 inte var det h\u00e4st\u00e4garen egentligen, innerst inne ville, och fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan hade f\u00f6rest\u00e4llt sig att g\u00f6ra med sin (rid)h\u00e4st? Var det egentligen det som var meningen med att \u00f6verhuvudtaget ha en h\u00e4st? Var hela po\u00e4ngen med att skaffa den fina h\u00e4sten d\u00e5 inte att sj\u00e4lv f\u00e5 rida? Kom kanske pr\u00e4ktiga m\u00e5l att sudda uppfattningen om verkligheten och vad som \u00e4r realistiskt?

Nu s\u00e4ger jag inte, att man inte kan eller till och med g\u00e4rna f\u00e5r dr\u00f6mma stort, men kom g\u00e4rna \u00e4nd\u00e5 ih\u00e5g, vad det \u00e4r som p\u00e5 riktigt \u00e4r viktigt f\u00f6r just\u00a0dig<\/em>. Och helst inte bara f\u00f6r att visa \u00e5t n\u00e5gon att du kan, inte f\u00f6r att \u00e5tnjuta beundran, f\u00f6r att f\u00e5 yttre bekr\u00e4ftelse eller uppn\u00e5 egocentrerad prestige, och helst inte ens bara f\u00f6r att f\u00e5 k\u00e4nna grupptillh\u00f6righet och social acceptans. Det \u00e4r ocks\u00e5 en fallgrop att lite som av misstag komma att f\u00f6lja n\u00e5gon annans dr\u00f6m, en dr\u00f6m som inte alls n\u00f6dv\u00e4ndigtvis \u00e4r\u00a0din<\/em>\u00a0dr\u00f6m. Eller kanske utan att riktigt k\u00e4nna efter bara f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e4nga med p\u00e5 det m\u00e4nniskorna runt omkring en g\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

Till hur stor grad reflekterar du \u00f6ver det din tr\u00e4nare eller annan r\u00e5dgivare rekommenderar \u00e5t dig? Hur mycket av det \u00e4r i enlighet med det som k\u00e4nns r\u00e4tt f\u00f6r dig? K\u00e4nns det att du fortfarande h\u00f6r hemma bland dem som g\u00f6r p\u00e5 s\u00e4ttet i fr\u00e5ga? Eller kunde det m\u00f6jligen vara dags att s\u00f6ka sig vidare till nya kretsar och bli bekant med m\u00e4nniskor som b\u00e4ttre avspeglar dina nuvarande v\u00e4rderingar?<\/p>\n\n\n\n

Nu t\u00e4nkte jag dela med mig lite av min historia. Kanske du k\u00e4nner igen dig sj\u00e4lv i \u00e5tminstone delar av den, kanske inte. N\u00e5got av en eventuell triggervarning kan ocks\u00e5 vara p\u00e5 sin plats; det \u00e4r inte alltid roligt att inse, var man eventuellt har eller h\u00e5ller p\u00e5 k\u00f6ra i v\u00e4ggen. Det kan vara sm\u00e4rtsamt, men \u00e4nd\u00e5 h\u00e4lsosamt att ibland checka realiteten och hur det st\u00e5r till med vad det \u00e4r som egentligen driver oss. D\u00e5 jag l\u00e4ste ovann\u00e4mnda bloggtext, s\u00e5 slog det mig n\u00e4mligen, att under alla mina \u00e5r i ridskola, har ingen l\u00e4rare n\u00e5gonsin fr\u00e5gat mig, vad det \u00e4r jag egentligen vill med min ridning! F\u00f6r den delen har jag nog inte fr\u00e5gat det av mig sj\u00e4lv heller. Det \u00e4r n\u00e5got som helt enkelt inte har kommit p\u00e5 tal. Oj, hur gick det s\u00e5: att jag ridit i \u00e5ratal, utan att egentligen veta varf\u00f6r? Vad var det vi skulle l\u00e4ra oss med att snurra runt d\u00e4r? Vad skulle vi uppn\u00e5 med det? Var det n\u00e5gon som egentligen visste det? Hade vi alls n\u00e5got gemensamt m\u00e5l med det hela? Eller hade vi ett gemensamt m\u00e5l, men ingen hade bara uttalat det h\u00f6gt? Vad var detta v\u00e5rt m\u00e5l d\u00e5? Att utvecklas, va? Utvecklas, i\u00a0vad<\/em>\u00a0d\u00e5<\/em>, s\u00e5 d\u00e4r n\u00e4rmare best\u00e4mt? Som ryttare? F\u00f6r att kunna t\u00e4vla och avancera? G\u00f6ra mer invecklade r\u00f6relser i dressyr? Eller att kunna hoppa h\u00f6gre? F\u00f6r att vinna beh\u00f6ver man ju dessutom vara snabbare ocks\u00e5. F\u00f6r att h\u00e4st och ryttare skulle f\u00e5 tr\u00e4ning? D\u00e5 kan man ju som f\u00f6ljdfr\u00e5ga undra i vilken bem\u00e4rkelse vi skulle bli v\u00e4ltr\u00e4nade: som att bli fysiskt i gott skick, eller m\u00f6jligen v\u00e4ltr\u00e4nade i disciplin och att f\u00f6lja instruktioner? Hur som helst, s\u00e5 har det allts\u00e5 g\u00e5tt mig f\u00f6rbi\u00a0varf\u00f6r<\/em>\u00a0vi \u00f6vade; jag visste egentligen inte, varf\u00f6r jag alls h\u00f6ll p\u00e5 med det.

Antagligen var det v\u00e4l i grunden f\u00f6r att f\u00e5 vara med h\u00e4starna, och f\u00f6r hur det k\u00e4ndes att f\u00e5 vara med h\u00e4starna. Kanske f\u00f6r att det fick mig att k\u00e4nna mig kompetent och mer sj\u00e4lvs\u00e4ker, vilket jag hade nytta av ocks\u00e5 utanf\u00f6r stallmilj\u00f6n. H\u00e4starna f\u00f6rtj\u00e4nar en stor eloge f\u00f6r den roll de spelat i att forma mig till den jag \u00e4r idag, och de \u00e4r fortfarande de som oftast motiverar mig mest av allt. Idag vet jag ocks\u00e5, att mycket av den k\u00e4nslan jag s\u00f6ker \u00e4r betydligt l\u00e4ttare att uppn\u00e5, genom att\u00a0vara<\/em>\u00a0mera, och\u00a0g\u00f6ra<\/em>\u00a0mycket mindre.

Men ja, sj\u00e4lva\u00a0ridningen<\/em>\u00a0i sig<\/em>\u00a0kom att handla mest om att uppn\u00e5 n\u00e5gon viss kroppsposition, som ans\u00e5gs var den r\u00e4tta, oberoende om varken ryttarens eller h\u00e4stens kropp egentligen var byggd f\u00f6r detta ideal, och f\u00f6r mig f\u00f6rblev detta standardiserade \u201d\u00e4nda r\u00e4tta och korrekta s\u00e4tt\u201d dessutom n\u00e5got mer eller mindre abstrakt, och bilden av hur det\u00a0egentligen<\/em>\u00a0skulle vara, f\u00f6rblev n\u00e5got oklar och vag. S\u00e5 det kom att handla mest om l\u00f6sryckta man\u00f6vrar; kortare tyglar, g\u00e5 p\u00e5 b\u00f6jda sp\u00e5r, att f\u00e5 h\u00e4sten att g\u00e5 i form, att dra i tyglarna f\u00f6r att b\u00f6ja halsen och huvudet, anv\u00e4nda sk\u00e4nklarna f\u00f6r att f\u00e5 bakdelen in, hindra bogen fr\u00e5n att glida ut, osv. Utan att jag egentligen n\u00e5gonsin f\u00f6rstod syftet med \u00f6vningarna, eller ens hur de\u00a0borde<\/em>\u00a0se ut, f\u00f6r att inte tala om hur det borde\u00a0k\u00e4nnas<\/em>, om man faktiskt (mot f\u00f6rmodan) lyckades f\u00e5 till det r\u00e4tt. Det tillt\u00e4nkta gymnastiska och fysiskt utvecklande v\u00e4rdet gick till stor del mig f\u00f6rbi. Jag hade heller ingen som helst aning om biomekanik, biotensegritet (tensegritet \u00e4r sammansatt av orden tension och integrity, allts\u00e5 hur styva och elastiska element ger stadga och effektivitet \u00e5t en struktur; med till\u00e4gget\u00a0bio<\/em>\u00a0h\u00e4nvisar man till en biologisk struktur), fascia (den elastiska bindv\u00e4vshinna som omger alla muskler och varje cell i kroppen), anatomi, ergonomi, kinesiologi (l\u00e4ra om r\u00f6relse) eller fysiologi (hur v\u00e4vnader och levande varelser fungerar). Allts\u00e5 saknade jag med andra ord den kunskap, som kunde ha f\u00f6rklarat hur tr\u00e4ningen kunde ha en\u00a0uppbyggande<\/em>\u00a0effekt p\u00e5 h\u00e4stens kropp. <\/p>\n\n\n\n

Visserligen kunde jag sj\u00e4lv f\u00e5 mj\u00f6lksyra i musklerna efter en ridlektion, men n\u00e5gon enda teorilektion om dressyr kan jag inte minna mig att vi hade\u2026 \u00c4ven om jag inte var speciellt medveten om det d\u00e5, kan jag s\u00e5h\u00e4r i efterhand sk\u00f6nja, att \u00f6vningarna egentligen ofta k\u00e4ndes mer\u00a0ned<\/em>brytande\u00a0\u00e4n upp<\/em>byggande. Visst var det ocks\u00e5 givande, men samtidigt sakta nedbrytande, b\u00e5de kroppsligen med alla enformiga repetitioner, men framf\u00f6rallt sj\u00e4lsligen: som att f\u00f6rs\u00f6ka forma oss i en standardiserad form som inte riktigt passade. Det som skavde sm\u00f6g sig sakta och obem\u00e4rkt p\u00e5, ansamlades lite i taget under lektionernas lopp, tills jag slutligen fick nog av att rida.<\/p>\n\n\n\n

Det var lite som l\u00f6sryckta f\u00f6rs\u00f6k att mer eller mindre h\u00e5rdh\u00e4nt b\u00e4nda och banka si eller s\u00e5, blandat med n\u00e5gra enstaka \u00f6gonblick av att lyckas uppn\u00e5 den l\u00e4tthet som jag anar och antar att egentligen \u00e4r m\u00e5let med alltsammans. Var dessa korta stunder v\u00e4rt allt tr\u00e4nande? D\u00e5 det i praktiken k\u00e4ndes mer som slumpm\u00e4ssiga tillf\u00e4llen, som bara uppstod av sig sj\u00e4lva, lite som av misstag, utan att jag egentligen visste hur eller varf\u00f6r, eller hur jag kunde g\u00f6ra f\u00f6r att \u00e5terskapa dem, annat \u00e4n genom fortsatta f\u00f6rs\u00f6k och misstag. De enstaka stunderna av l\u00e4tthet, stod nog tyv\u00e4rr inte i n\u00e5gon som helst proportion till allt det som k\u00e4ndes som segt och motigt mikrostyrande, med ett st\u00e4ndigt korrigerande av n\u00e5got som var \u201dfel\u201d, och d\u00e4r mjukhet, sp\u00e4nstighet, fram\u00e5tbjudning och villighet k\u00e4ndes ack s\u00e5 avl\u00e4gsna. Och kom jag d\u00e5 ih\u00e5g att ge h\u00e4sten uppskattning f\u00f6r att den gjorde som jag bad den om? Nej, det gjorde jag nog alldeles f\u00f6r s\u00e4llan. Kanske en liten klapp, eller i det skedet jag blivit upplyst nog f\u00f6r att veta, att h\u00e4star inte egentligen uppskattar att bli klappade, s\u00e5 en snabb smekning innan jag satt av i slutet av lektionen, men just inget ber\u00f6m under sj\u00e4lva ritten. De steg d\u00e5 det gick bra, hade jag nog tyv\u00e4rr mer inst\u00e4llningen av, att det \u00e4r ju s\u00e5h\u00e4r det borde vara, och underf\u00f6rst\u00e5tt: varf\u00f6r kan det inte alltid vara s\u00e5? Eller s\u00e5 var jag f\u00f6r upptagen med att f\u00f6rs\u00f6ka uppr\u00e4tth\u00e5lla det som gick bra\u2026 Visserligen var jag glad och n\u00f6jd efter att n\u00e5got g\u00e5tt extra bra, och kunde sv\u00e4va som p\u00e5 moln en tid efter\u00e5t, men jag m\u00e5ste nog erk\u00e4nna, att jag alltf\u00f6r s\u00e4llan \u00e4gnade en tanke \u00e5t att avsiktligt stanna upp f\u00f6r att dela den k\u00e4nslan med h\u00e4sten. H\u00e4sten hade ju antagligen \u00e4nnu mindre aning \u00e4n jag, om vad som egentligen var meningen med allt b\u00e4ndande\u2026

P\u00e5 ridskola kan det visserligen vara sv\u00e5rare att \u00e4gna tid \u00e5t att tacka h\u00e4sten efter\u00e5t, men eftersom jag ofta red p\u00e5 kv\u00e4llens sista lektion, kan jag inte ens anv\u00e4nda det som urs\u00e4kt, att jag speciellt ofta skulle ha beh\u00f6vt ge \u00f6ver h\u00e4sten \u00e5t n\u00e4sta ryttare, till n\u00e4sta lektion. H\u00e4sten k\u00e4nde ju s\u00e4kert av min k\u00e4nsla av att ha lyckats, men jag var nog f\u00f6r det mesta bara fokuserad p\u00e5 att f\u00e5 utrustningen av och undan, st\u00e4lla h\u00e4sten tillbaka i sin box (eller spilta!) och sedan komma iv\u00e4g hem i en varm dusch och krypa till s\u00e4ngs\u2026 \u00a0Det fanns helt enkelt ingen kultur av att tacka h\u00e4sten d\u00e5, eller n\u00e5gon n\u00e4mnv\u00e4rd uppfattning om bel\u00f6ningsbaserad tr\u00e4ning.<\/p>\n\n\n\n

Jag tror och hoppas att h\u00e4sten beaktas b\u00e4ttre i m\u00e5nga av dagens ridskolor. Nu menar jag inte, att man n\u00f6dv\u00e4ndigtvis beh\u00f6ver b\u00f6rja anv\u00e4nda godis i sitt g\u00f6rande med h\u00e4sten, men man kan i alla fall tacka, ber\u00f6mma eller uppmuntra, och \u00f6ppet och medvetet visa sin k\u00e4nsla av uppskattning och tacksamhet. Delad gl\u00e4dje \u00e4r den sanna gl\u00e4djen, ni vet. <\/p>\n\n\n\n

Fast-forward till nuet: d\u00e5 man ber h\u00e4sten g\u00f6ra n\u00e5got, och g\u00f6r det i h\u00e4stens l\u00f6sdrift d\u00e4r den g\u00e5r med sina kompisar, helt utan att anv\u00e4nda annan utrustning \u00e4n sin egen kropp, d\u00e5 h\u00e4sten verkligen \u00e4r fri att v\u00e4lja om den vill f\u00f6lja, g\u00e5 sin v\u00e4g eller stanna kvar, s\u00e5 \u00e4r det verkligen en stor g\u00e5va, d\u00e5 h\u00e4sten v\u00e4ljer att g\u00f6ra saker tillsammans med en! K\u00e4nslan \u00e4r rent magisk! Kanske det i sj\u00e4lva verket \u00e4r den k\u00e4nsla av eufori och samh\u00f6righet vi h\u00e4stm\u00e4nniskor hela tiden g\u00e5r och jagar efter, utan att vi riktigt vet om det? Ofta tror jag dock, att vi s\u00f6ker p\u00e5 fel st\u00e4lle, p\u00e5 fel s\u00e4tt. Vi tror att det kommer genom tr\u00e4ning, lydnad och prestationer, men egentligen \u00e4r det n\u00e5got som vi bara kan f\u00e5 som g\u00e5va av h\u00e4sten. Och jag vill tro, att det \u00e4r en g\u00e5va ocks\u00e5 f\u00f6r h\u00e4sten, d\u00e5 dessa kravfria stunder av djupt samf\u00f6rst\u00e5nd spontant kan uppst\u00e5 mellan oss.<\/p>\n\n\n\n

Vad h\u00e4sten ville, upplevde och k\u00e4nde var inget som heller ingick i den undervisning jag fick. Var det d\u00e5 egentligen s\u00e5 konstigt, att det mesta av essensen med att vara med h\u00e4star, tappades bort bland allt g\u00f6rande och presterande? Det fanns inte riktigt tid f\u00f6r att bara vara, och l\u00e5ta h\u00e4sten l\u00e4ra oss. Visst, h\u00e4starna l\u00e4r oss hela tiden om oss sj\u00e4lva, \u00e4ven d\u00e5 vi tr\u00e4nar dem. Eller\u00a0tror oss<\/em>\u00a0tr\u00e4na dem… Men jag b\u00f6rjar mer och mer inse, att det h\u00e4starna kan l\u00e4ra\u00a0oss<\/em>, \u00e4r s\u00e5 mycket mer v\u00e4rdefullt, \u00e4n n\u00e5gonsin de r\u00f6relser vi f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4ra\u00a0dem<\/em>. Det ena beh\u00f6ver ju inte utesluta det andra, och i de b\u00e4sta av v\u00e4rldar kan vi ha b\u00e5de r\u00f6relse och harmoni, men jag vill nog p\u00e5st\u00e5, att 99% av oss stressade nutidsm\u00e4nniskor beh\u00f6ver sakta ner\u00a0betydligt<\/em>, f\u00f6r att vi ska kunna ana ens en br\u00e5kdel av hela det sanna djupet av den visdom h\u00e4starna besitter. <\/p>\n\n\n\n

Mycket av det som jag idag upplever som det allra v\u00e4rdefullaste, kan vi bara l\u00e4ra oss av h\u00e4star i en n\u00e5gorlunda harmonisk och etablerad flock. Jag m\u00e4rker hur\u00a0gemenskap och samlevnad<\/em>\u00a0hela tiden blir allt viktigare f\u00f6r mig, och hur otroligt mycket jag p\u00e5 den fronten har att l\u00e4ra mig av h\u00e4starna!<\/p>\n\n\n\n

Vilka tankar v\u00e4ckte denna text hos dig? Vilka delar k\u00e4nde du eventuellt igen dig i? P\u00e5 vilka punkter kanske du kunde t\u00e4nka om och b\u00f6rja g\u00f6ra n\u00e5got annorlunda? Finns det n\u00e5got som inte k\u00e4nns s\u00e5 v\u00e4rst viktigt l\u00e4ngre? Kanske n\u00e5got som du kunde l\u00e5ta falla i skymundan? N\u00e5got \u00e5tagande du k\u00e4nner att du g\u00e4rna kunde fr\u00e5ns\u00e4ga dig? Finns det n\u00e5got du m\u00e4rker att du saknat den senaste tiden? Hur kunde du g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 in mer av det i din vardag? Vilket litet steg \u00e5t det h\u00e5llet kunde du ta idag? Vad \u00e4r det du l\u00e4ngtar efter i din samvaro med h\u00e4sten? Vad l\u00e4ngtar din h\u00e4st efter? Vad allt anar du att din h\u00e4st kunde l\u00e4ra dig om bland annat livet, om att vara m\u00e4nniska och att vara tillsammans, om du oftare stannade upp och tystnade f\u00f6r att verkligen lyssna till h\u00e4sten som din l\u00e4rare?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vad fick dig att dras till h\u00e4starna? Hur v\u00e4l st\u00e4mmer den ursprungliga dragningskraften \u00f6verens med det du\u00a0nu\u00a0g\u00f6r tillsammans med din h\u00e4st fr\u00e5n dag till dag? Vad dr\u00f6mde du en g\u00e5ng om att kunna g\u00f6ra med h\u00e4sten? Hur m\u00e5r din dr\u00f6m nu? Om ditt svar \u00e4r att du sannerligen lever ut din dr\u00f6m eller \u00e5tminstone kommit […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[],"class_list":["post-326","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-hastar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/326","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=326"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/326\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=326"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=326"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.hastmedveten.net\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=326"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}